Jo, alltså. Min argumentationstal i 3:an höll jag mot alla pensionärer i vårt samhälle. Jag uppskattar dem inte alltid. Inte jämt liksom. Faktum är att jag uppskattar aldrig en pensionär på stan, på en buss eller vid ett övergångsställe. Jag tycker det verkar som de tror att de har nio liv, precis som katten, när de i stället borde vara lite försiktiga.

När jag var på Maxi nyss och handlade blekmedel till håret så kokade stället av pensionärer. Jag roffade åt mig det jag ville ha inne i butiken och skyndade snabbt ut till bilen och när jag landat i sätet kunde jag andas ut. Jag blev inte arg ens en enda gång. Det är olikt mig.

Men ni anar inte hur stolt jag blev! Jag kan tygla mina nerver. Det är jag det! Jag är tyglaren! Tills jag hamnar i första rondellen ut från Maxi, där det också myllrar av pensionärer i gamla röda bilar från 80-talet med registreringsnummer som börjar på A. De verkar inte ha blinkers på sina bilar. Lustigt. Det måste ju gå ingenom besiktningen precis som vilken bil som helst. Eller har jag fel?

Pensionärer utan blinkers är en förödelse för trafiken.