Om man sitter som jag gör nu, ja, alltså, inte på golvet men datorn på en stol utan mer lite ensam, lite trött, med lite längtan i kroppen som far runt likt en lös drake och bara inte vill vara ensam mer så kan jag i alla fall vara lycklig att jag har den finaste av pojkvänner. Det är jag faktiskt väldigt säker på. Ännu bättre blir det nog om en stund. Då känns det det mycket bättre, det vet jag.



P